Alliansens arbetslinje

I alliansens Halmstad har man skrivit in som mål "Halmstad ska aktivt bekämpa utanförskap och arbetslöshet. Arbetslinjen ska råda och den enskilde ska stödjas för att kunna delta i arbetslivet". Vad menar man? I veckan som gick fick "arbetslinjen" ett ansikte när den moderate politikern E Unsgaard försökte beskriva det med hjälp av avföring i hans trapphus. Arbetslinjen är när det går att snabbt få en ryska som kommer och städar trappan när någon haft osmaken att bajsa där. Man undrar vad ryskan i fråga hade betalt och man undrar hur denna politik skall ta sig uttryck i Halmstad. Hittills har alliansen skapat ett ökat utanförskap med alltfler arbetslösa, framförallt ungdomar. Så många som cirka 1000 18-24-åringar (en hel årskull barn i Halmstad) är arbetslösa. Cirka hälften av dem har någon form av arbetsmarknadsåtgärd. Att skaffa bostad är inte att tänka på. Det byggs för lite bostäder och finns överhuvudtaget för litet utbud av bostäder för unga. Och det är omöjligt att få eller skaffa en bostad utan lön. Så ökas utanförskapet och alliansens uttalade mål - som ju låter fint - har resulterat i ett ökat istället för ett minskat utanförskap.

Kulturen och Halmstad&Co

Återigen förs en debatt om Halmstad & Co. Huvuden skall rulla. Själv saknar jag den politiska analysen och tycker, att de valda politikerna i första hand skall värderas utifrån den politik de för. Halmstad & Co har inte precis fört en lysande politik utifrån de syften som vi i vänsterpartiet har med en kommunal verksamhet som skall erbjuda Halmstadborna kultur. På sin tid sa vi nej till Halmstad & Co i denna form och menade, att vi kunde behålla kulturfrågorna under kulturförvaltningen. Vi kunde till och med ha en nämnd för kultur, fritid och turism gemensamt var vår ståndpunkt. Vi vill kunna erbjuda olika grupper av människor ett kulturutbud som både är ett alternativ till kommersiella arrangemang och som tillgodoser behov - även mindre - för till exempel barn, ungdomar, äldre och smalare intresseinriktningar än de som är direkt lönsamma och går att tjäna pengar på för arrangörerna. Då hade vi kunnat behålla medeltidsbyn - oavsett var - med visst kommunalt stöd. Vi hade kunnat satsa på och gynna kulturarbetare som arbetar med eller tar aktiv del i olika teatergrupper till nytta för bland annat många barn och unga.

För de stora och lönsamma arrangemangen som kräver större publik och en Arenahall kommer ändå de kommersiella arrangörerna att välja och satsa och vi behöver inget näringslivsbolag för detta.

Klart att personal och VD-frågor skötts illa i fallet Halmstad & Co. Men det är inget nytt att man i Halmstad anställer folk på lösa grunder och utan dokumenterad utbildning, tyvärr. Här finns många "förbättringsområden". Med andra syften och en annan politisk majoritet finns mycket gott att göra för kulturen i Halmstad!

Gott Nytt År!

Så här en bit in på nyåret är det dags att blogga igen. Har under julledigheterna bland annat ägnat mig åt läsning. En god bok som jag kan rekommendera var A Coelho Ahndorils "Mäster". Den handlar om August Palm, skräddarmästaren som blev socialistisk agitator i den framväxande arbetarrörelsen, hur han hade det som barn och hur livet blev för honom och hans familj. Det var en svår kamp för att få lov att uttrycka sina åsikter i slutet av 1800-talets Danmark och Sverige. Han blev en framträdande person i kampen för rösträtt och politiska och fackliga rättigheter.

Man kan verkligen fundera på hur de politiska rättigheterna kom till och hur de behöver försvaras och förklaras idag. Kvinnorna fick allmän rösträtt vid 1921 års val och det var först 1945 som de som levde på fattigvård (dåtidens socialbidrag) fick rösträtt.

Att ha möjlighet och rätt att publicera sin uppfattning är idag inte heller så givet. Även om nätet gett oss större möjligheter så är tidningar och TV idag styrda och ägda - i mycket stor utsträckning - av kommersiella och liberala intressen. Tidigare arbetarrörelseägda tidningar har sålts och man undrar hur fritt ordet är egentligen.

Klart är, att kampen om vilka sanningar och bilder som gäller fortsätter. Själv tänker jag göra så gott jag kan under detta valår med förhoppningen om byte av politiskt styre i Sverige och i Halmstad.

Vecka 43
Hösten är fortsatt kulen. I veckan som gick var det fullmäktigesammanträde. Jag yrkade bifall till en motion av miljöpartiet om att hålla koll på strålning från elektromagnetiska källor i kommunen, särskilt med tanke på att många barn och unga vistas i miljöer där det finns sådana källor. Minns att vi i partiet yrkade särskilda säkerhetsavstånd i områden där barn och unga vistas när det beslutades om utbyggnad av 3G-masterna för några år sedan. Det fick vi ej igenom och inte heller denna motion fick bifall. Några argument jag hört är att det blir så dyrt att undersöka. Det tror jag inte på. Om viljan finns kan vi undersöka detta och även om kommunen får köpa in tjänsten så är det viktigare att hålla koll på detta än diverse andra projekt som vi kan lägga miljonsummor på.

Ekonomismen breder ut sig. Saker som kostar pengar får nej oavsett hur viktigt det är. I alla fall vissa saker. Det är viktigare att hålla budget än att ha bra verksamhet i kommunen. Som sagt - hösten är fortsatt kulen.

Vecka 42
I veckan som gick deltog jag i den grupp politiker som skall se över kommunens organisation. Till mötet var inbjudna 3 personer från Sveriges kommuner och landsting (SKL) som haft i uppdrag att granska Halmstads kommun i jämförelse med andra kommuner. För mig var det inga nyheter men dessa granskare var mycket tydliga med att Halmstad har mycket goda ekonomiska förutsättningar (har bland annat sluppit låna till investeringar och haft egna pengar). De redovisade våra satsningar på olika områden i jämförelse med andra kommuner och jämkat med den skatteutjämning som kommunerna får beroende på befolkningsstruktur. Vi har då satsat rejält på gymnasieskolan och äldreomsorgen räknat på kronor per invånare. Men vi har satsat mycket lågt på förskola, grundskola och individ- och familjeomsorg (= socialförvaltningen). Jag har ibland sagt i kommunfullmäktiges talarstol att det är barn och unga som fått betala priset för vår låga skatt. SKL bekräftar detta. Summan satsade pengar per invånare på barn och unga och på dem som har det svårt och har sociala problem är alldeles för lågt i Halmstad. Ändå får dessa verksamheter nu tunga sparbeting av alliansen. Det är inte rimligt!

Vecka 41
Hösten kryper in i oss. Det kalla vädret återspeglar en kall verklighet där fattiga blir fattigare och rika blir rikare. Så har det känts denna vecka. Träffade idag några gamla dagis- och skolföräldrar som flyttat ut från mitt bostadsområde. De frågade om jag fortfarande är politiker. Jo, sa jag, fast bara på fritiden. De hade funderat mycket över alliansens jobbskatteavdrag och hade konstaterat, att också detta avdrag gynnade dem som har det bäst och har mest inkomster. "För oss gör det inte så mycket - men de som har högre inkomster tjänar jättemycket på detta avdrag".

Jo så är det om man riktigt granskar alliansens politik, i Halmstad och i regering och riksdag. De stora besluten går ut på att vi människor skall konkurrera oss fram till att bli framgångrika och tjäna mycket pengar. Det är det viktigaste för det samhälle de borgerliga vill ha. De sjuka, arbetslösa skall bara ha ett minimum - inte längre en skälig levnadsnivå. Det är en cynisk politik. Nu har utförsäkringarna börjat drabba de sämst ställda. Meningen är att de till varje pris skall ta ett jobb så att lönerna kan hållas låga och arbetsgivare och företag kan tjäna mera pengar och ingå i gruppen rika och framgångsrika. I en artikel i Hallandsposten "Ett år kvar till valet" skriver de borgerliga politikerna i Halmstad att de har ökat valfriheten och att kärnverksamheterna skola och omsorg har en fortsatt hög standard. Det känns verkligen inte sant. Valfriheten har blivit sämre för fler enligt min mening. De sämst ställda har det mycket sämre och de med goda eller höga inkomster har hela tiden haft sin valfrihet. Kärnverksamheterna har inte en fortsatt hög standard. Där har alliansen sparat rejält och det lär bli värre nästa år.

Vecka 40
I onsdags deltog jag i första mötet för den s k verksamhetsöversynen i Halmstads kommun som representant för vänsterpartiet. Tanken med översynen är att skapa en modernare organisation i kommunen och bestämma sig före nästa mandatperiod för vilka bolag, förvaltningar och nämnder som behövs. Detta möte var ett förmöte där övergripande idéer och tankar skulle samlas in. Det viktigaste jag kom att tänka på var behovet av en helheltssyn för både de kommunala verksamheterna och för politikerna. Vi skall inte bara företräda en sak utan många, inte bara företagen (som jag tycker alliansen verkar göra) eller rika utan alla olika grupper i kommunen. Det finns ett behov av att se mer än en sak i taget, av att kunna se, företräda och verka för ett antal BÅDE-OCH perspektiv. Jag fick några fler att markera denna aspekt. Var det hela sedan tar vägen i utredandet får ge sig framöver.

En av flera funderingar i det kommande utredandet av ny organisation är att göra något åt gymnasieskolan. Sedan några år har vi ett flertal privata gymnasieskolor etablerade i kommunen. Och redan innan dessa s k friskolor startade hade vi ett antal gymnasielinjer i konkurrens med andra kommuner. Om vi organiserar gymnasieskolan i Region Halland och ger dem uppdraget att erbjuda ett antal gymnasielinjer i samarbete inom Hallands län så kan vi framtiden slippa det förödande konkurrenstänkandet och istället gemensamt med andra kommuner planera för ett bra erbjudande av gymnasieskolor gemensamt i länet. Det skulle spara pengar och motverka att gymnasieeleverna blir kunder på en marknad där de skall köpas till varje pris!